Bakgrund/ändamål:
Rottweiler räknas till de äldsta
hundraserna. Dess ursprung går tillbaka till romartiden, då den användes
som vakt- och boskapshund. Hundarna följde de romerska legionärena över
Alperna som människans beskyddare och som boskapshund. I trakten av
Rottweil sammanträffade dessa hundar med de inhemska hundarna och en
uppblandning skedde. Rottweilerhundens huvuduppgift blev nu att driva och
vakta kreaturshjordar och att försvara husbonden och hans
egendom.
Rasen fick sitt namn efter den gamla tyska riksstaden
Rottweil: Rottweiler Metzgerhund (Metzger=slaktare). Slaktarna födde upp
rottweilern enbart utifrån dess bruksegenskaper och ändamålsenlighet.
Härigenom utvecklades med tiden en utmärkt vakt- och boskapshund, som
också kunde användas som draghund.
När man i början av 1900-talet sökte
lämpliga polishundar prövades också rottweilern. Det visade sig mycket
snabbt att den var väl lämpad för polisarbete. 1910 godkändes rasen
officiellt som polishund.
Avelsarbetet inriktas på att få fram en
kraftfull hund som är svart med rödbruna, klart avgränsade tecken. Och som
trots det kraftiga helhetsintrycket ändå visar ädelhet och som särskilt väl
lämpar sig som sällskaps-, tjänste- och brukshund.
Helhetsintryck:
Rottweilern är en medelstor till stor,
kraftig hund, varken klumpig eller lätt, inte högställd eller
luftig.
Den välproportionerliga, kompakta och kraftiga kroppen skall ge
intryck av stor styrka, rörlighet och uthållighet.
Diskvalificerande
fel:
Tydlig omvänd könsprägel (tikprägel hos hanar och tvärtom)
Viktiga måttförhållanden:
Kroppslängden från bröstbensspetsen
till sittbensknölen, skall överstiga mankhöjden med högst 15%.
Uppförande/karaktär:
Rottweilern är till sin grundläggande
natur vänlig och godmodig. Den är barnvänlig, mycket tillgiven, följsam,
lydig och arbetsvillig. Den ger ett rustikt intryck och dess uppträdande
är självsäkert, nervfast och oförskräckt. Den reagerar med stor
uppmärksamhet på omgivningen
Diskvalificerande fel:
Hundar som är
rädda, skygga, fega, skotträdda, argsinta, överdrivet misstänksamma eller
nervösa.
Huvud:
Skallparti.
Skallpartiet skall vara meddellångt och brett mellan
öronen. Pannan skall sedd från sidan vara måttligt välvd. Nackknölen skall
vara välutvecklad men inte starkt framträdande.
Stop.
Stopet skall vara markerat.
Nostryffel.
Nostryffeln skall vara väl markerad, snarare bred än
rund, med förhållandevis stora näsborrar. Den skall alltid ha svart
pigment.
Läppar.
Läpparna skall vara svarta och strama med slutna
mungipor.Tandköttet skall vara så mörkt som möjligt.
Käkar/Tänder.
Käkarna skall vara kraftiga och breda. Bettet skall
bara starkt och fulltaligt. Saxbett.
Diskvalificerande
fel:
Överbett, underbett, korsbett, avsaknad av en incisiv, hörntand
premolar eller molar.
Kinder.
Okbågarna skall vara markerade.
Ögon.
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och mörkbruna.
Ögonkanterna skall vara väl åtliggande.
Diskvalificerande
fel:
Entropion, ektropion, gul ögon och olikfärgade ögon.
Öron.
Öronen skall vara medelstora, hängande och trekantiga. De
skall sitta brett isär och vara högt ansatta. Öronen som skall vara väl
åtliggande får skallen att verka bredare när de riktas framåt.
Hals:
Halsen skall vara kraftig, måttligt lång, väl musklad och ha lätt välvd
nacklinje. Den skall vara torr, utan dröglappar eller löst halsskinn.
Kropp:
Rygg.
Ryggen skall vara plan, stark och stram.
Ländparti.
Ländpartiet skall vara kort, kraftigt och djupt.
Kors.
Korset skall ara brett, medellångt och lätt rundat, varken
plant eller brant sluttande.
Bröstkorg.
Bröstkorgen skall vara rymlig, bred och djup (ca 50% av
mankhöjden) med väl utvecklat förbröst och väl välvda revben.
Underlinje.
Buklinjen skall inte vara uppdragen.
Svans.
Svansen skall vara naturlig (okuperad) och bäras vågrätt i
rygglinjens förlängning, kan i stillastående också bäras
hängande.
Diskvalificerande fel:
Kroksvans, svans som bärs
upprullad över ryggen, svans som bärs kraftigt åt sidan från
rygglinjen.
Extremiteter:
Framställ.
Frambenen skall sedda framifrån vara raka och inte trångt
ställda.
Skulderblad.
Skuldran skall vara vällagd och skulderbladets lutning
mot horisontallinjen skall vara ungefär 45 grader.
Överarm.
Överarmarna skall ligga väl an mot kroppen.
Underarm.
Underarmarna skall sett från sidan vara raka. De skall vara
välutvecklade och välmusklade.
Mellanhand.
Mellanhänderna skall vara lätt fjädrande, starka och
inte branta.
Framtassar.
Tassarna skall vara runda, tårna skall vara tätt slutna,
välvda och ha hårda trampdynor. Klorna skall vara svarta och kraftiga.
Bakställ.
Bakbenen skall sedda bakifrån vara raka och inte trångt
ställda. Då hunden står naturligt skall trubbiga vinklar bildas mellan
lårbenet och höftbenet, mellan lårbenet och underbenet och mellan
underbenet och mellanfoten.
Lår.
Låren skall vara måttligt långa, breda och välmuskalde.
Underben.
Underbenen skall vara långa, seniga och kraftiga med
välutvecklade muskler.
Has.
Hasorna skall vara kraftfulla och välvinklade, ej raka.
Baktassar.
Baktassarna skall vara något längre än framtassarna med
kraftiga tätt slutna och välvda tår.
Rörelser:
Rottweilern är en travare. Ryggen skall förbli fast och relativt stilla
under rörelse. Rörelserna skall vara harmoniska, jämna, kraftfulla och
fria med god steglängd.
Hud:
Huden på huvudet skall överallt vara stramt åtliggande. När hunden är
mycket uppmärksam får lätta rynkor bildas i pannan.
Päls:
Pälsstruktur.
Rasen skall ha ska dubbelpäls d.v.s den skall bestå av
täckhår och underull. Täckhåret skall vara medellångt, grovt, tätt och
stramt åtliggande. Underullen skall inte framträda genom täckhåren. På
bakbenen skall pälsen vara något längre.
Diskvalificerande
fel:
Utpräglat långhår och vågig päls.
Färg.
Färgen skall vara svart med väl avgränsade tecken i en mättad
rödbrun nyans, på kinder, nos, halsens undersida, bröst och ben samt över
ögonen och under svansroten.
Diskvalificerande fel:
Färg som
avviker från den för rottweiler standardenliga färgen. Vita fläckar.
Storlek/vikt:
 Mankhöjd hanhund: 61-68 cm
Jagen Blue Montana
61-62 cm liten
63-64 cm
medelstor
65-66 cm stor
67-68 cm mycket stor
Mankhöjd tik: 56-63 cm.
56-57 cm liten
58-59 cm
medelstor
60-61 cm stor
62-63 cm mycket stor
Vikt
Hanhund: ca 50 kg
Tik:
ca 42 kg
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska
defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt
belägna i pungen.
|